We are awakening
An Awakening Woman is a spiritual rebellion
engaged in a glowing and embodied,
nothing-held-back love affair with the great mystery.
She moves in the world with fierce compassion,
grace and freedom, and is passionate about
truth, rest & real love.
Earth is home and so is infinity.
– Chameli Ardhagh
Fotograf: Therese Winberg
Haiku, zenbuddhism. En klang, ett nedslag.
Det som göms i snö… eller i en bok! Hittade det här urklippet igår i en gammal målarbok jag hade glömt i stugan.
Jag vann en haikudikttävling i DN:s månadsmagasin 1996.
Dikten hänger på min köksvägg ännu. Inramad. Men det var fint att se hela artikeln. Och författaren Li Li’s juryutlåtande om min dikt: “Det finns en abstraktion i nuets konkreta verklighet som uttrycker zenbuddhismens anda, ett ögonblickets upplevelse som avslöjar vardagens hemligheter. Dikten ger stort utrymme för tolkningar.”
Haikun. Skrivs med ett barns ögon men med en vuxen människas erfarenhet.
Här en av mästaren Tomas Tranströmer:
Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.
Hur mycket skönhet?
Hur mycket skönhet kan ett hjärta rymma?
Hur mycket skönhet i sin egen dans?
Hur mycket skönhet kan den pulsen andas
Betagen av sin egen nektar,
berusad av rörelse, visdom, trans?
Droppande gudaelexir
på min tunga,
i mitt hjärtas mun
Slår takten i rörelsens lunga
till tårar i min stillhets brunn
Till skönheten i varandets nåd
Till skönheten i skönhetens hjärta
Älskad av rörelsens nyans
och musiken
Älskad av mig
och min dans.
Mia
Women Empowerment: Gurudinnans väg 1
Det var helg i Tystberga, på en förtrollad plats i en glänta i skogen. Där samlades vi i tre dagar, gurudinnor med olika livsbakgrund. Med Annki Warberg. Och den allra största gurudinnan, modern: Moder Jord. Vår ur-famn.
Vi åt som gurudinnor. Raw ekologiska måltider. Tillagade ekologiska måltider. Vi kundaliniyogade, dansade och samtalade. Om kvinnan. Om vår vackra natur, och vägen tillbaka till våra naturliga rum, rörelser, mönster, val. Om att vila. Om att vårda oss själva, ända ner i Moder Jord. Att leva i medvetna val. Att tiden för ignoranta val är absolut över. Det är slut på det. Slut på icke hållbara miljöval. Slut på kemikalier och skit på våra kroppar, i våra kroppar och ut i vattnet tillbaka till pacha mama, jorden vår moder, som ger oss allt liv, all mat, allt vatten, allt syre.
Skogen bjöd oss till möten med oss själva, varandra och den stora visdomen av mossa, mark, jord, mylla, vindens sus. När livet är mustigt, doftande som en tango av Piazzolla.
När vi kvinnor väljer gurudinnans väg, tänker jag, väljer vi det allra vackraste för nuet och framtiden. Det handlar inte om feminism. Det handlar om natur. Att leva vår fulla kvinnliga naturs kraft som de skapande väsen vi är. Magiska, oerhörda varelser med outsinlig förmåga. Varelser fulla av livmödrar och prana stark nog att sätta himlen i brand.
Allt liv kommer från kvinnan – må kvinnan leva stark, oemotståndlig, vis! Oberäknelig, föränderlig, fantastisk. Cirkulär, cyklisk, magisk. Dansande sin outsinliga hetta, innerlighet, skapelse, vrede, lust och kärlek. Evigt oförklarlig – men möjlig att möta och spegla, djupt i blicken, i beröring, våra egna visdomsord.
JA!
Och det gjorde vi. Och ska fortsätta göra, hösten igenom, tre helger till.
Soo much beauty
We had summer sunshine. Rain storm. Thunder. And the first frost morning this autumn.
We danced and travelled in Prana Flow yoga through Earth, Air, Fire, and Water.
We shared thoughts and motion, beauty and integrity.
We gathered in circles and we parted as tribe.
Thank you all. Thank you beautiful Shambala. Aaauuuu….!