![\"20131101-185833.jpg\"](\"https:\/\/www.littlewing.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/20131101-185833.jpg\")
<\/a><\/p>\nEn piccolokl\u00e4dd l\u00e5ng yngling bjuder p\u00e5 “kjex” p\u00e5 stan. “Orrriginal-kjex var det h\u00e4r!” Jag g\u00e5r omkring i Linn\u00e9kvarteren i G\u00f6teborg. H\u00e4r har jag bott. Tre \u00e5r bodde jag h\u00e4r. Det var ett annat liv. Slottskogen ligger s\u00e5, men d\u00e4r var jag aldrig. Jag pluggade och jobbade extra p\u00e5 Sahlgrenska. Kvarteren \u00e4r fulla med avl\u00e4gsna minnen. Sp\u00e5rvagnarnas ljud. Nattlivet, flera timmar bort. Jag vandrar l\u00e5ngsamt p\u00e5 gatorna. Det ligger lite h\u00f6gt h\u00e4r, luften \u00e4r klar. En j\u00e4ttel\u00e5ng trappa leder mig ner till Linn\u00e9gatan. Den trappan \u00e4r inte i Stockholm, den \u00e4r tvekl\u00f6st i en annan stad, den skulle till och med kunna vara i ett annat land, f\u00f6rst\u00e5r ni hur jag menar? Man vet att man \u00e4r bortrest fr\u00e5n sin hemstad. Man skulle kunna placera mig d\u00e4r mitt i natten, med \u00f6gonbindel, ta av \u00f6gonbindeln, och jag skulle veta, att jag inte l\u00e4ngre var hemma. Jag hittar en str\u00e5kaff\u00e4r. De g\u00f6r str\u00e5kinstrument! Jag blir glad. Vips har jag letts in p\u00e5 en fin italiensk restaurang. Det \u00e4r jag och lite (andra) medel\u00e5lders g\u00e4ster. Jag l\u00e4ser p\u00e5 menyn: Spagetti med v\u00e5r k\u00e4rleksfullt tillagade pesto. Checkar in med hj\u00e4rtat, det svarar: “Oh ja, vi \u00e4r p\u00e5 r\u00e4tt middag. H\u00e4r s\u00e4tter vi oss ner och lyssnar, och \u00e4ter.” Det enda som saknas \u00e4r s\u00e4llskap. Men min servit\u00f6r, fr\u00e5n Sicilien, tar hand om mig som en prinsessa. Och bjuder mig p\u00e5 macchiato p\u00e5 maten. <\/p>\n
Tack. <\/p>\n