Ingenstans hellre än här.

Här är jag född för att leva.

Ingenstans i världen smakar mate bättre, än på en förstutrapp. Ingenstans förs böner lättare ut i vinden.

Här känns Källan som allra mest. Varje fiber av min kropp slappnar av. Andetag och röst djupnar, ner till sin botten. Kvinnan i mig blomstrar till mitt starkaste, mest skapande, mest stilla, mest älskande jag.

Här är jag hemma. Trappen är min Kraftplats. Fötterna brett isär, malasana style, grova kängor eller bara fötter. Fågelsång. Vindprassel.

Aldrig har jag diktat bättre än på en trapp.

Att veta var man hör hemma, är ett livslångt upptäckande. En gåva varje gång det känns.